When you nod your head yes but you wanna say no
REPOST 8 SEPTEMBER 2015
Något som fascinerar mig är det här med drömmar. Många gånger kanske de inte har någon djupare innebörd, och ibland tror jag mer på mina drömmar än min verklighet. Det är som att det jag i vardagen försöker förtränga, det dyker upp i mina drömmar och förklarar för mig hur det är jag egentligen känner och att en inte kan lura sig själv. För det är ju ingen hemlighet att det som berört oss starkt känslomässigt eller saker vi tänkt på under dagen kan bli något vi drömmer om under natten. Mardrömmar eller drömmar som gör att man vaknar upp med ett leende. För mig är det väl en blandning mellan dem.
Mitt undermedvetna. Vad vill den mig..? Drömmar som den inatt har jag drömt om minst tjugo gånger och varje gång har jag trott ska bli den sista. Det kommer inte att bli den sista om inte jag raderar allt ur mitt minne. Även när jag trott jag gjort det så bevisar drömmarna att jag inte har det. Jag har bara förträngt det. Det finns någonstans i bakhuvudet, i mitt undermedvetna, och som jagar mig mig då och då i mina drömmar. Även om jag intalar mig själv att jag glömt, så har jag inte det. Jag känner fortfarande. Tankarna finns där än. Och ännu mer i mina drömmar. Jag får inget lugn. Ingen ro alls menalt efter en sån dröm. Kommer jag någonsin kunna sluta tänka och bara glömma allt? Som det ser ut just nu så kommer det bli väldigt svårt. Och jag vet inte riktigt varför... Jag kan bara inte...